Föräldraträff och bm-besök

I onsdags hade vi vår andra föräldraträff då vi gick igenom hur förlossningen kommer gå till. Eller rättare sagt hur bebisen hittar sin väg ut. Kollade även på en förlossningsfilm, fikade och hade avslappning som va som en mental träning inför förlossningen. I bilen på vägen hem från träffen så pratade jag och Micke om vad vi känner inför vår stora dag. Själva smärtan är jag inte så rädd för, jag vet ju att den kommer komma och att jag får ta den steg för steg och ta hjälp när jag känner med smärtlindring. Micke var mest orolig över att se mig ha så ont och så att allt går bra med bebis och det kommer ut en frisk och kry liten skitunge. Men sen är det ju faktiskt inte så mycket man kan göra mer än att hålla tummar och tår för att det blir ett fint minne och en härlig upplevelse. Även om jag ibland kan få det att låta som att det är synd om oss tjejer som måste föda så skulle jag faktiskt inte vilja byta och stå på sidan om.

Igår va vi hos barnmorskan igen. Allt såg bra ut. Magen växer som den ska och bebishjärtat tickar på med en himla fart. Jag hade dock väldigt lågt blodtryck, minns inte det exakta men 95/55 eller nåt sånt var det. Får hoppas det blir bättre till nästa gång. Gnällde även litegrann till vår barnmorska om att jag inte tyckte det va speciellt roligt längre att vara gravid men hon skrattade mest åt mig och påminde mig om att det är tio veckor. -och att föda för tidigt är ingen bra idé!

nehepp

Sen har vi det här med sparkandet, det är inte längre några mysiga sparkar jag känner. Nu är det gnidande, tryckande, knökande och en annan karatesving som träffar mot revbenen, bara dom på högra sidan så där är jag konstant öm. Inatt har vi suttit och tjafsat litegrann med varandra, hon bökar runt och jag försöker lugna med handen och får som svar ännu mer bökande. Barnmorskan sa att det faktiskt kunde bli bättre för nu är hon snart så långt upp som hon kommer och ska bara flyttas utåt allt efter att hon växer på sig. Håller mina tummar och räknar ner dagarna...

Vecka 30