Hela förra vintern befann jag mig i en ishall åtminstone en gång per vecka. Micke spelade först med Östersund och i slutet av säsongen gick han över till Brunflo. Den här vintern har han tagit en paus för att han helt enkelt tappat suget och det kan jag förstå efter att ha spelat så mycket i alla år. Men jag måste ändå säga att det är lite tråkigt, det va så roligt att få åka och heja på honom och sitta och vara nervös på sidan om. Jag tror nog att han kommer få tillbaka suget till nästa år om det inte hinner komma den här säsongen, bebisskrik i vinter kanske på nåt lustigt sätt får honom att längta till ishallen. Nä men jag är glad att jag får ha honom hemma nu när det är kämpigt för mig och jag är glad att jag slipper hockeyhandskelukten.
Men igår va vi på en spännande match, Östersund mötte Kovland och det blev en jämn match. Så jämn att vi stannade och såg hela matchen trots att jag sagt innan att jag förmodligen inte skulle palla det med ryggen. Med lite halventusiastiska tryckningar på ryggen från Micke under sista pausen så gick det bra. Träffade även på Tessan som satt och va mest nervös över att hennes karl skulle skada sig eller hamna i slagsmål :)
Ja just det: resultatet! Matchen slutade 3-2 om jag minns rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar