Dom tror inte jag klarar det..

Jag jobbar ju 80 % numera, har gjort det sedan början av oktober och planerar att göra det till och med v. 51. Dvs julveckan. Jobbar fortfarande på nattschema vilket betyder att ca hälften av mina arbetspass är nätter och hälften är dagar. Nattschemat är självvalt, jag vill inte byta bort det och istället börja på ett dagschema som även skulle innebära kvällspass. Varken min barnmorska, mamma, micke eller någon annan heller för den delen tror att jag kommer klara av att jobba så länge in i graviditeten och de tror absolut inte att jag kommer orka med nätterna.

Men jag ska nog visa dom :) efter den här veckan är det bara 5 veckor kvar och det går bra att jobba. Jag får ju ingen havandeskapspenning eller vad det kallas som man kan få om man har ett arbete med till exempel tunga lyft så ju tidigare jag går från jobbet desto tidigare ska jag börja ta från föräldradagarna och dom vill jag gärna ha kvar.

Sen vill jag även tjäna mina extra kronor på nattjobbet så länge jag kan. Jag skulle såklart inte göra det om det var dåligt för bebis men till och med läkaren jag träffade för mitt ryggont sa att det inte var någon fara med nattjobb för bebisens del. Nätterna här är sköna, man har tid att surfa runt och läsa på lite om allt och inget, planera inköp, hitta nya roliga recept att pröva, surra med kollegorna och kolla på tv. Dagarna är det mer fart och då får man den sociala biten som man kan sakna lite när man "bara" är 3 stycken som jobbar på natten. Det är helt lagom för mig. Sen har jag redan fått en sådan stor skillnad i arbetsbelastning i och med att jag har gått från 8 timmarsdagar till 6 timmar.

Jag är nog inte gjord för att vara gravid med tanke på hur mycket jag gnäller men jag är ännu mindre gjord för att vara hemma och vara gravid för då blir jag uttråkad och grinig. Tiden går ju fortare när man håller sig sysselsatt.

Nu kör vi på de här sista veckorna och hoppas att bebis sedan har lust att titta ut så fort vi passerat årskiftet.