Fast helt ärligt så undrade jag vad jag hade gett mig in på några gånger där i början. Jag minns speciellt ett tillfälle. Hon skrek konstant, det var den andra natten på bb och jag hade inte sovit på jag vet inte hur många timmar. Jag försökte få henne att amma men hon var bara hysterisk och skrek och skakade på huvudet. Micke försökte peppa mig och hjälpa mig genom att hålla i hennes ben som sparkade mig på magen där jag nyligen blivit snittad. Just då ville jag också bara skrika, lämna in kvittot till barnmorskan, ta Micke i handen och stövla hem utan bebis. Jag tror faktiskt att Micke tänkte samma sak just i det tillfället som vi såg på varandra med uppgivna blickar. Tack och lov så får man inte göra så för fy vad jag hade ångrat mig. Hon är ju vår lilla pärla nu och oftast beter hon sig som en ängel.
Herregud vad hon har växt, på den här bilden har hon strl 50. Nu har hon avverkat både 50 och 56 och använder 62. Pausknapp tack!
Hon är så sööööt! jag längtar tills jag får träffa er och Maja i Juni. Kram till er alla
SvaraRaderaHon är så fin! Hoppas det går bra med dig Anna!
SvaraRadera