Eftermiddagsvila

Har precis vaknat från min eftermiddagsvila. Det har blivit lite av en vana nu. Är ju inte överdrivet många timmar man lyckas få på natten så det är skönt att få lägga sig bredvid sessan och sova nån timme sådär på eftermiddagen. Sedan blir man såklart sötsugen när man vaknar! Då är det tur att man har goa vänner. När Kattis var här förra veckan hade hon dels med sig lite olika frukter men även hallon och mangosorbet. Här en tallrik hallonsorbet och färsk mango. Gött!

Tvåsiffrigt idag

Mitt lilla hjärta fyller idag tvåsiffrigt. I dagar. Det har vi firat med första lite längre promenaden, skönt att få börja röra sig lite även om det fortfarande spänner och ömmar i snittet. Nu har vi precis varit ner på hemmakväll och hyrt tre filmer så ikväll blir det filmmys.

Min fina lila familj. Helt underbar och jag är så lycklig.

Dagen till ära!

Idag tog jag på mig den här fina bodyn för att göra mamma lite extra glad. Det är hennes dag idag så idag är jag from som ett lamm och inatt vaknade jag bara en gång för att äta. Idag har vi varit på stan men jag minns inte så mycket för jag sov hela tiden. Sen vaknade jag precis när vi kom hem för då kurrade det lite i min mage men nu har mamma tagit bort kurret så nu kan jag sova en stund till. Jag är ju så himla trött. Men farmor och farfar kommer snart så det är ju bra om jag är utvilad tills dom ska kramas med mig.

Mot stan!

Nu tar vi premiärturen på stan. Blir bara en snabbis för jag vill inte ha Maja ute bland folk så länge när det är förkylningstider. Mamman ska kolla om jackan hon tidigare spanat in finns kvar och om hon kommer in i den nu när mycket av magen är borta.

Häftigt

Idag kom mamma över och hade med sig min första bok. Micke satt och läste den och hajade till när han kom till sen här sidan. Här står det vilken barnmorska som hjälpte mig att komma till världen. Gissa vilken barnmorska vi hade under min förlossningsnatt? Just det, samma goa Birgitta. Dessutom hade vi även henne som vår barnmorska de två sista nätterna på bb. Där hjälpte hon oss att få i Maja ersättning och att ge mig dropp. Både jag och Micke tyckte att hon var supergullig.

Lite roligt sammanträffande. Skulle vilja berätta det för henne, jag önskar att jag hade vetat det när jag var där.

Tjejtjusning på hög nivå

Igår var både Alf, Lindha och Kattis här och tjusade lite med lillan. Lindha tyckte hon var tråkig som sov så mycket. Ja, hon sover mest hela tiden förutom vid mat, bajsning och några korta stunder då hon bara är go. Nästan inget skrik överhuvudtaget, enda gångerna hon skriker är när det tar lite för lång tid för maten att komma till munnen.
En annan sak som jag kan skryta med är att hon är otroligt ljudtålig. Men så har vi gjort hela tiden, enda sedan vi var på BB har vi talat i normal samtalston när hon sover. Vill helst inte ha en bebis som kräver total tystnad för att den ska kunna sova och än så länge är Maja kolugn med alla sorters ljud när hon sover. Hon skulle nog inte ens reagera på ringklockan.

Till mig och min dotter!

Kolla vilka underbara halsband jag och lillan har fått av mina tjejor! Så söta. Jag använder mitt nu men Maja ska få ha sitt när hon ska vara lite extra fin. Vi får se när första tillfället dyker upp. Micke fick också en presse för att han blivit pappa. Whiskey och cigarrer. Nu är frågan när han ska bjuda nå polare på det. Jag har lite svårt att föreställa mig honom med en cigarr i handen.

En vecka ung!

Nu alldeles snart fyller Maja en vecka. En vecka som gått otroligt fort. Den började ju med att jag inte riktigt kände mig med. Är fortfarande lite ledsen över att de första dagarna är så suddiga men samtidigt så vet jag att just där och då så var jag världens lyckligaste även om jag knappt minns dom. Jag fick både smärtstillande tabletter och ett flertal morfinsprutor mot smärtan så det är väl kanske inte så konstigt. Andra delen av veckan har sprungit iväg. Då räknar jag sedan vi kom hem mitt på dagen i tisdags. Nätterna går jättebra. Hon vaknar visserligen ganska ofta för mat men jag har ändå lyckats kunna slappna av så jag får mig lite sömn mellan matningarna. Nu är jag en pigg och stolt mamma till min fislisa.

Blev en väldigt lång andra del av förlossningsberättelsen såg jag och då har jag ändå missat mycket. Hoppas jag lagt det i ett långtidsminne för den där upplevelsen är ändå det största jag varit med om i hela mitt liv.

Idag ska vi på vårt första besök på bvc. Ska bli spännande att se vad som hänt med vikten nu när hon inte fått nån ersättning utan endast mat från mig.

Förlossningsberättelse del 2

Vi stod i duschen i kanske 20 minuter och sedan gick vi in på rummet igen. Mestadels stod jag vid gåstolen till en början, barnmorskan visade mig hur jag skulle gunga fram och tillbaka och ha böjda ben för att värkarna skulle ge bäst effekt.

När hon undersökte mig vid 1730 hade jag endast öppnat mig en cm sedan jag kom in. Det var då alltså 4 cm öppet och värkarna började göra riktigt ont så jag började med lustgasen. Den hade jag verkligen sett fram emot men jag blev lite besviken för jag tyckte inte att den hjälpte. Nivån på lustgasen låg då lite lågt så vid 1900 fick jag höja upp den något och då började jag känna att det hjälpte. Fick lite småfyllor då och då och började bli världens blödigaste och kärvänligaste flickvän. Barnmorskan skrattade åt mig flera gånger och tyckte att jag hade ett väldigt gott humör för att ligga i värkar. Jag minns att jag frågade henne när hon trodde att det skulle vara klart. Om vi skulle få bebis den 19 eller den 20 Januari och hon sa att hon skulle satsa sina pengar på att det blev någonstans runt midnatt men antagligen den 20 Januari.

När klockan var 1930 var jag fortfarande bara 4 cm öppen och jag blev så besviken. Jag låg där i värkar som man fick kämpa sig igenom. Tänka att varje värk tog mig ett steg närmare men det hände ändå inget. Jag kom inget närmare och det gjorde så fruktansvärt ont i ryggen så nu bad jag om ryggbedövning.

Det lät på barnmorskan som att jag egentligen skulle ha varit lite mer öppen för att få det men samtidigt såg hon hur jag fick kämpa mig igenom värkarna så hon ringde efter narkosläkaren. Han kom ganska snabbt och då låg jag på sidan i sängen. Jag tyckte att narkosläkaren var ganska nonchalant, jag låg ju och försökte skämta litegrann men han fnös liksom bara bort mina skämtförsök. Man ligger ju i stora genomskinliga trosor och när han satte sig bakom min rygg klagade jag lite över att jag visade hela härligheten och då fick jag som svar att: hmpf, jag det är ju inte därför jag är här. Tro mig!
Som om att jag menade att hela världen kretsade kring mig. (även om den gjorde det just då för mig åtminstone).
Sedan försökte han förklara hur jag skulle böja ryggen men jag förstod verkligen inte hur han menade när jag samtidigt försökte koncentrera mig på att ta mig genom värkarna. Han stack iaf in nålen och ungefär samtidigt fick jag en värk så jag kunde verkligen inte ligga still hur mycket jag än försökte. När ryggbedövningen var lagd förklarade han att jag skulle ha känsel i benen och kunna stå på dom men att smärtan skulle vara borta. Han hade rätt så långt, jag kunde faktiskt röra på benen. Tills ungefär 5 minuter efter att han hade gått. Då försvann min rörlighet i benen helt och hållet. I samma veva ungefär hörde jag hur bebisens hjärtljud sjönk drastiskt och jag började bli riktigt snurrig. Jag påpekade flera gånger för barnmorskan att jag inte kunde röra benen men jag förstod aldrig att hon hörde mig så jag bara fortsatte säga det. Jag minns inte riktigt i vilken ordning allt hände nu men vips så var narkosläkare, läkare, barnmorska och sjuksköterska där inne. Dom gav mig bricanyl på dropp som gjorde mig alldeles yr och snurrig. Mitt blodtryck sjönk så lågt att jag trodde jag skulle svimma och sen fick jag en massa annat på dropp som gjorde att sakta men säkert så började hjärtljudet ticka snabbare igen. Den lättnaden var den bästa hittills under den dagen, jag tänkte ett tag att nej nu dör nog både jag och bebisen.

När allt lugnat ner sig hade jag fortfarande ingen känsel i benen. Jag tror det var först vid 22 nån gång som den började komma tillbaka. Men jag fick inte stå upp längre så nu låg jag på sidan. Värkarna hade stannat av när känseln försvann men nu började de sakta komma tillbaka. Jag hade fått 10 ml av epiduralen men när jag fick en värk samtidigt som han la den så hade nålen råkat komma in lite längre än tänkt och skrapat ett hål till nästa tomrum i ryggen. Narkosläkaren hade nu helt ändrat attityd. Istället för att vara lite smådryg så blev han jordens smörigaste läkare. Han kom in till oss gång på gång för att surra och förklara sig. Det var tydligen väldigt ovanligt det som hade hänt. Hur som helst så fick jag nu epiduralen stötvis istället och ganska lite i taget så effekten var nog väldigt liten. Jag kompenserade med att fortsätta med lustgasen istället.

Vi hade även personalbyte under den här tiden så nu hade vi en äldre go dam som barnmorska. Hon var så mysig och hon tyckte nog även att jag var rätt mysig då jag gång på gång berättade för Micke hur mycket jag älskade honom. Vid ett tillfälle så frågade jag Micke hur det gick för honom. Han blev lite förvånad över att jag frågade honom det. Jo men jag tycker så synd om dig förklarade jag. - Jaha, varför gör du det? - Jo men du gööör ju ingenting. Då fick både barnmorskan och läkaren skratta lite.

När värkarna hade kommit tillbaka med full kraft och vi var ensamma på rummet så beordrade jag Micke att höja upp lustgaseffekten på max. Han såg lite skeptisk ut men hade nog inte mage att säga emot mig. Jag fick även honom att prova lustgasen och han fick en sådan kick att han var tvungen att sätta sig. Själva öppningsskedet gick fortfarande långsamt. 0030 hade jag lyckats öppna mig till 7 cm men då hade barnmorskan fått hjälpa till att töja med fingrarna. 0230 var det fortfarande 7 cm och huvudet hade inte flyttats ner något alls.

Natten gick sakta sakta och det kändes som att det inte fanns något slut på smärtan. Strax innan 0500 lyckades jag slumra till ett par minuter men när jag vaknade klockan 0500 var det som en repris av morgonen innan. Jag vaknade av en värk. Skillnaden var bara att den här värken gav sig aldrig. Jag blev helt överrumplad och försökte använda lustgasen och dämpa smärtan men jag kunde inte ens fokusera på andningen. Allt jag tänkte var att någon måste göra något för det här klarar jag inte. Värken höll i sig i en kvart och just under denna tid hade barnmorskan fått för sig att hon skulle tömma min blåsa med kateter. Jag kunde för allt i världen inte förstå varför det var tvunget att göras när jag hade en monstervärk men jag sa ingenting utan härdade ut. När denna värk var över lyckades barnmorskan tänja mig till 8 cm men huvudet stod fortfarande högt. Jag hade alltså legat i värkar på förlossningen i 15 timmar men allt som hänt var att de lyckats tänja upp mig 5 cm sedan jag kom in. När det var personalbyte på morgonen gick allt ganska snabbt. Jag kommer ihåg att Micke gick ut för att lägga ett nytt parkeringskort och köpa pucko strax efter 0700. I samma veva undersökte den nya barnmorskan mig och fortfarande hade vi ingen framgång. Micke kom tillbaka och barnmorskan kom för att ta lite blodprover från mig. Hon förklarade att jag skulle förbereda på ett eventuellt akutsnitt. Förmodligen orkade min livmoder inget mer i kombination med att bebisens huvud fortfarande låg så högt. Jag började såklart gråta men tänkte att jag minsann skulle visa dom, jag kämpade och bad vid varenda värk fram till nästa gång jag skulle undersökas. Inget nytt. Läkaren kom och undersökte mig och sedan togs bestlutet att jag skulle snittas.

Allt gick så fort. Jag rullades iväg till operation och Micke följde med. Jag kommer ihåg när han dök upp i salen med operationskläder, han såg så rolig ut men ändå låg jag bara och grät. Jag hade ju gjort allt förjobb och nu blev jag lurad på finalen. Jag skulle inte få upp min bebis på bröstet som jag hade föreställt mig och jag skulle inte få känna hur krystvärkarna kändes. Jag fick en ny bedövning. Den här gjorde att jag från bröstkorgen och ner inte kunde röra mig och inte heller känna kyla eller smärta. Men däremot kunde jag känna att jag blev berörd men inte mer än så. Det var en riktigt konstig känsla. Ett skynke hängdes upp vid mina bröst och Micke satt vid min sida hela tiden. Vips så kom det en blå bebis på sidan om oss. Jag hade ju känt hur de börjat dona på med min mage men det gick så fort. Jag minns att jag tyckte att bebisen var så vacker innan de gick iväg med henne. Då följde Micke med och de började sy ihop mig.

När hon var undersökt och Micke hade fått klippa navelsträngen så kom han tillbaka med henne i sin famn och satte sig bredvid mig. Jag fick röra vid mitt barn och se hur den lilla varelsen som legat inne i mig ser ut. Känslan var fantastisk och jag ville bara hålla i henne. Jag fick hålla henne på nåt konstigt sätt, hon måste ha legat på mina bröst tror jag men det var bara en kort stund innan Micke gick upp med henne till bb. I operationssalen var det kanske 15 olika personer och vad de fyllde för funktion har jag absolut ingen aning om. Två opererade mig iaf för jag hörde hur de satt och surrade med varandra om helt andra saker än operationen. Det lät ungefär som att de satt på ett fik minns jag att jag tänkte. Lilla Maja plockades ur mig 09:17 och vid 1000 var jag färdigsydd och rullades till bb. Jag skakade och frossade och mådde verkligen som en påse skit. Förutom att jag blivit mamma.

Redan under värkarbetet sa jag till barnmorskan att jag kände mig lite febrig och det kunde då konstateras att jag hade feber. Denna feber höll i sig även efter operationen och under fredagen konstaterades det att jag hade en infektion i kroppen som jag fick behandla med antibiotika på dropp. Lördagen gick också i infektionens tecken och jag minns inte så mycket alls från dessa dagar. Har sett att jag svarat på en massa gratulationssms men kan inte komma ihåg att jag skrev dom. Litegrann som en redig fylla fast ändå lite mer kontrollerad.

Ahh, nu vill sessan äta igen så jag hinner varken läsa igenom eller lägga till nu men det kan hända att jag kommer med någon komplettering senare.

Förlossningsberättelse del 1

Onsdag 18/1
Nu hade jag gått över 11 dagar och jag började tappa hoppet på att förlossningen skulle starta av sig själv. Jag och Micke hade hyrt filmer och jag var inställd på att besöka barnmorskan på torsdagen och sedan få tid för bedömning om igångsättning på lördagen. Men jag hade på något sätt vant mig vid tanken för hur som helst tänkte jag att nästa vecka kommer vår bebis att vara hos oss på ett eller annat sätt.

Torsdag 19/1
Jag vaknade 0500 av en smärta som jag inte kände igen. Såhär i efterhand kan jag inte ens komma ihåg riktigt hur det kändes men jag vet att jag tänkte att nu kunde det nog vara dags. Jag hade ju hört innan att när man får värkarna så vet man att det är värkar. Det går inte att undvika. Men jag var ändå lite osäker och när den ganska snart gick över så tänkte jag att det kanske bara var falskt alarm ändå så jag försökte somna om istället. Vaknade på nytt vid 0645 av samma känsla och eftersom vi ändå skulle till barnmorskan vid 0900 så väckte jag Micke och sa att jag trodde att det kunde vara på gång. Jag började klocka värkarna för nu kom det flera stycken men de var väldigt oregelbundna. Från 5 minuter mellan till 45 minuter.

Vi åkte ner på stan och på vägen ner hade jag två värkar. Sedan var det med ett leende jag gick in till min barnmorska och meddelade att jag trodde det kunde vara nåt på gång. Vi gick igenom de vanliga rutinerna. Mätte magen, lyssnade på hjärtljud och sen kunde hon känna att tappen var utplånad och jag var 3 cm öppen. Hon kunde även känna bebisens huvud. Jag blev så glad att jag inte visste riktigt vart jag skulle ta vägen. Vi fick rådet att åka hem, vila, ta ett bad och fortsätta klocka värkarna. Sedan ringa in till förlossningen när de hade varit regelbundna i en timme.

Sagt och gjort, vi kom hem och jag la mig på sängen och kollade på tv. Micke låg bredvid och vi klockade värkarna. De blev nästan omgående regelbundna och ganska täta och Micke ville att vi skulle åka in. Jag däremot var lite skeptisk, jag kände att jag kunde stå ut med smärtan och andas genom värkarna så jag drog ut på det så länge som möjligt. Runt 11 ringde jag iaf in och berättade om min morgon och eftersom värkarna varit regelbundna med 5 minuter mellan i över en timme så var vi välkomna in. Men jag bad ändå Micke om att vi skulle stanna hemma ett tag till. Runt 14 fick jag en värk som var extremt jobbig och då bad jag Micke göra sig klar för då ville jag in och få hjälp. Det jobbiga tyckte jag var att veta vilken nytta värkarna gjorde, jag var lite rädd för att det skulle gå för fort så jag inte skulle hinna få någon bedövning när vi väl kom in. Eller ännu värre; att inte hinna in i tid. I vilket fall så kom vi in vid 1430 och jag fick lägga mig för att få ctg-kurva där de mätte styrkan och tätheten mellan värkarna. Fick träffa en supergullig barnmorska som var den vi skulle ha under kvällen. Det första hon sa när hon kollade på kurvan var att jag verkade ha väldigt hög smärttröskel för det var kraftiga värkar jag hade. Vi blev tilldelade rum 303 och gjorde oss hemmastadda där inne. Sedan fick jag ombyte och gjorde mig iordning för en dusch. Stod lutad mot gåstolen samtidigt som Micke spolade varmvatten på ryggen och det var så himla skönt.

Nu är det en liten donna som vill ha mat så jag fortsätter senare!

Lättnad!

Idag var vi tillbaka på bb. Eller rättare sagt amningsmottagningen för att väga lillan. Jag skulle extramata henne med ersättning efter varje amning då hon inte fick i sig tillräckligt från mig. Men sedan igårkväll tycker jag hon varit trött och ätit dåligt. Har inte fått i henne nån ersättning så jag va så orolig idag vid vägningen.

Hade jag ju inte behövt vara, hon hade gått upp över 100 gram sedan igår och tröttheten berodde bara på att hon är nöjd. Så nu behöver jag inte väcka henne för att ge, nu får hon mat när hon vill ha. Sån lättnad!

Ikväll får vi besök. Ska bli så roligt att visa det käraste man har :)

Äntligen hemma!

Igår mitt på dagen packade vi ihop vårt pick och pack och åkte hem från BB. Det har verkligen varit underbar personal där och det har kännts tryggt att så fort man hade en fråga så fanns nån där för att svara på den. För tro mig: frågor har man!

Prinsessan var exemplarisk under bilfärden. Jag va lite orolig över att det skulle bli skrikfest alabama men hon bara sussade. Fick även stanna på lillänge för att hämta ut antibiotika till mig och köpa ersättning till lilltjejen och hon sov sig igenom det stoppet också.

Idag ska vi tillbaka för att kolla hennes vikt bland annat. Förhoppningsvis ökar den som den ska och då behöver jag inte lägga till nån ersättning utöver amningen. Lite extra bök blir det ju att hålla på och göra i ordning ersättning var fjärde timme. Samtidigt ska jag inte sticka under stolen med att amningen verkligen inte är en dans på rosor. Speciellt inte eftersom att allt blev lite fördröjt för mig då jag var helt utslagen första dygnen. Först på söndagen var jag hyfsat pigg och kom igång riktigt med den och då var ju hon redan efter i sitt ätande stackars liten.

Nu blir det bara bebisprat i den här bloggen känner jag. Och just nu är det så mitt liv ser ut. Allt kretsar kring vår underbara dotter. Otroligt hur mkt man kan oroa sig över en person, vilja tillfredsställa hennes behov och älska en liten som man precis börjat lära känna.

Ska försöka hitta lite tid att skriva ner mer om förlossningen för det är en historia i sig. Är lite rädd för att mycket glöms bort om jag inte skriver ner det så jag har lagt det högt på priolistan men nu måste jag låta hygienen gå före och passa på att ta en dusch när mina kärlekar fortfarande sover. Lite avundsjuk är jag nog på Micke som sovit i över 8 timmar men han hade också en del sömn att ta igen så jag unnar honom det. <3

BB liv

Livet på BB. Här går dagarna sakta, så sakta. Men imorrn åker vi hem. Vi va egentligen på väg hem idag men då hade lillfisan tappat ganska mycket i vikt. Antagligen på grund av att min mjölk inte runnit till än och det är en bestämd och arg liten dam som gör av med mycket energi på att bli irriterad på mig för att jag ger så lite käk. Så nu stannar vi en natt till och får ersättning regelbundet och fortsätter amma febrilt för att hon ska öka i vikt.

Ska iaf bli väldigt skönt att landa hemma imorrn, börja med våra egna rutiner i vårt nya liv som en familj på tre!

Vackra barn

Att man kan vara så stolt över sitt barn. Nu är Maja två dygn och idag har hon fått träffa barnläkaren för första gången. Hon bajsade ner skötbordet när hon låg där naken och som mamma tycker man bara att hon är så duktig. Sen klarade hon hörselprovet och då blir mammahjärtat ännu stoltare. Att hon dessutom gick med på å lämna lite blod till barnmorskan utan en tår gjorde att jag nästan började gråta. Och då letades det väldigt mycket med en nål för att hitta det där blodet.

Hennes dygnsrytm är något tvärtom mot våran och inatt har det inte sovits en blund. En riktig skrikfest har vi haft. Nu när hon väl kommit på att om man suger så får man mat så vill hon inte göra annat än suga. En napp skulle hjälpa otroligt men vi vill vänta med det tills amningen fungerar fint.

Maja tackar även för alla gratulationer!

Jag då? Jag har en infektion i kroppen som gör att läkningen går långsamt men idag känns det bättre så vi rör oss åt rätt håll i alla fall. Får antibiotika på dropp men förhoppningen är att kunna byta mot tabletter idag. Ska även lägga om förbandet idag och ta mig en dusch. Har inte kunnat göra det än och det ska bli skönt att bli ren och fräsch. Målet är att vara fit for fight igen om en månad. Tillräckligt åtminstone för att kunna göra alla vardagliga saker utan problem.

Snyggast på bb

Far och dotter är helt underbara med varandra. När hon grinar blir hon tyst på en gång när pappa kommer. För pappa lyssnar man på. Och som pappa säger, så gör man.

Nu har vi avklarat vår första natt på bb.
Inte många timmars sömn, har flera gånger försökt få amningen att fungera men det va som om att hon inte förstod att hon skulle suga. Nu på morgonen däremot så va hon en arg primadonna som inte gav sig, inte jag heller för den delen så nu har vi med hjälp av en underbar barnmorska få till amningen en omgång åtminstone. Håller tummarna för att även nästa försök ska fungera lika bra.

Är mentalt så himla uppe i varv, glad, pigg och vill visa Maja för hela världen. Fysiskt är jag däremot helt slutkörd, förlossningen tog verkligen och använde varenda energibit som fanns i min kropp. Har inte sovit mer än en timme i sträck om ens det sedan natten mot torsdag. Det värker i ögonen men hur ska man kunna sova när man oroar sig över en liten tjej? Sedan har vi även läkningen från snittet som är en annan sak. Är helt handikappad nu, tar mig med nöd och näppe upp ur sängen och in på toan. Känner mig som en gammal gumma när jag hasar mig fram.
Jag rekommenderar inte kejsarsnitt om någon skulle stå inför det valet.

Texten blir lite osammanhängande känner jag men jag ursäktar mig med att jag har fått lägga bort telefonen flera gånger eftersom jag håller på att somna.

Mitt hjärta utanför min kropp!

Det är alltså såhär det känns, att ha hjärtat utanför kroppen. Total lycka och enorm stolthet. Att vi har skapat något så vackert. Ska skriva en förlossningsberättelse när jag kommer hem men vi blir kvar här några dagar först. Förlossningen slutade iaf lite snopet med ett kejsarsnitt så nu känns det som att jag blivit överkörd av en lastbil några gånger.

Mer om det en annan dag, nu ska jag vila och njuta av vår underbara dotter!

Dags att uppdatera!

Jag måste ju uppdatera här så ni inte får för er att vi äntligen har en bebis på väg ut. Nejdå, sån tur har vi inte. Men vi tar det coolt. Se bara på bilden hur coola vi är :)

Ska till barnmorskan imorrn, ett himla tjat om besök hos barnmorskan här känner jag. Men iaf, det är ju viktigt att dom håller koll på lillan så hon mår bra där inne. Trist bara att hon inte förstått än att hon är mer än välkommen ut.

Idag vaknade jag med en deppstund igen. Men sen kände jag att det inte är nån mening att bara ligga hemma och vänta så vi åkte ner på stan en sväng. Hyrde tre filmer och köpte en lång antennkabel så vi kan kolla på tv i sovrummet. Nu har jag precis tagit ett långt varmt bad, Micke är och spelar rinkbandy så jag kryper ner i sängen och kollar på Sveriges mästerkock från tidigare ikväll.

Prommis

Mamma kom förbi med fika och efter vi avklarat det tog vi med hundarna på en liten prommis. Den blev kortare än planerat då vi kom på att vi skulle bestiga jordkullen ett par gånger för att locka ut lillfisan. Härligt väder, jag får verkligen njuta nu av min "semester"!

Finkusin

Idag kom min fina kusin Jimmy på besök med en bytta blåbärsglass. Han vet vad en höggravid tjej vill ha! Louise har tur som har haffat den här duktiga skidåkaren. Han berättade även att efter en graviditet brukar man bli starkare, elitidrottare som kommer tillbaka är ofta bättre efter att ha fött barn till exempel. Nu är ju inte jag direkt då nån elitidrottare men nog ska jag kunna känna mig stark igen snart.

Min barnmorska ringde idag, inga roliga besked dessvärre men hur ska hon kunna komma med bra besked då? Hon vet ju lika lite som jag om när bebis behagar komma ut. I vilket fall skulle jag få tid på lördag för bedömning. Var lite less när jag pratade med henne så jag frågade inte så mycket mer men antar att det är bedömning om när och om jag ska sättas igång. Skulle iaf träffa henne på torsdag så jag får nog veta mer då.

Fortfarande hemma

Min gissning på 15 januari stämde inte heller. Nu har jag slutat väntat, hoppas och leta efter tecken. Nu ska jag låtsas som att jag har semester tills jag då antagligen blir igångsatt när nu det kan tänkas bli.

Igår var vi hem till finaste Andrea på födelsedagsfika. Sen på kvällen fick vi besök av en kompis till Micke, Johan, och hans nya tjej Linn. Kollade på the change-up för andra gången på en vecka. Men den är rolig!

Nä lite tvätt ska man kanske ta tag i idag, Micke åker snart på jobbet så jag får en singelmåndag. Kanske den sista på ett bra tag framöver.

Snart!

Snart, snart kommer den här snygga blivande pappan hem! Lördagsmys på hög nivå ska det bli, nästan en vecka sedan sist. Tur att det inte händer så ofta.

Tror även lillbebis har väntat på honom så inatt kanske kanske förhoppningsvis att hon vill påbörja sin resa ut till oss. Om inte så kommer jag ställa in mig på att gå så mycket över tiden som man får och sedan bli igångsatt. Räknar med att vakna i tårar om jag vaknar hemma imorrn med!

En veckas övertid!

Jaha, en vecka extra ville hon ha där inne. Minst! Skulle inte förvåna mig om det blir 2-3 veckor innan det är klart.

Äh, jag har slutat att hoppas nu om kvällarna att det ska dra igång. I två nätter när jag lagt mig har jag varit inställd på att det inte kommer hända nåt. Natten som kommer blir däremot lite speciell för imorgon är ju datumet som jag gissat på hela graviditeten. Har nästan räknat ner mer till det datumet än till 7 januari. Eller ja, jag hade ju även 4 januari på känn ett tag men det var nog mest för att lugna mig själv när jag va som mest less.

Ikväll kommer även min prins hem från Åre. Det va på tiden, nu behöver det inte bli nån stress om det drar igång utan nu kommer han finnas vid min sida hela tiden. Som jag längtat efter honom.

Först, en sväng ner på stan med syster för att få dagen att gå.

Bf+5

Den här dagen skulle inte bli såhär, idag skulle jag ligga inne på förlossningen och ha ont! Jag skulle då verkligen inte göra mig redo för ännu ett besök hos barnmorskan där det är samma sak hela tiden. Hur mår du? Funderingar? Kolla blodtryck, mäta magen, lyssna på hjärtljud, boka ny tid. Herrå! Idag har jag dessutom inte så bra koll på vilken tid jag ska vara där, enl min lapp 1645 men det tycker jag låter så sent så nu är jag på jakt efter barnmorskan så hon kan bekräfta men det går sådär.

Har iofs haft en fin förmiddag, fick ett gulligt och oväntat mail av en bekant som peppande mig inför vad som komma skall. Hon hade drömt om mig inatt och det gjorde mig så glad att hon tog sig tid att skriva ett mail! Tack Marie!

Sen blev det promenad i över en timme i det fina vädret, håller tummarna för att det ska göra susen. Men jag har testat nästan allt som ska göra susen och än ligger bebis å har det gött i magen.

Lunchdejtat

Dagens att göra fick bli en sväng in till stan. Lunchat med syster, carro och de små trolltygen. Efter att ha ätit så jag svällt och blivit dubbelt så stor så gav jag upp, tackade för mig och åkte hem, bara såna enkla saker som att umgås och vara bland folk tar på krafterna. Längtade hem till att få ligga på soffan och nu har jag äntligen placerat mig i den.

Ska göra absolut ingenting nu fram till middagen. Fiiint.

Finaste brorsan!

Nu har han klippt av sig håret och är så himla fin. Mamma började till å med att gråta av glädje när hon såg honom igår. Fick alldeles nyss höra en historia om när Jens var liten och var arg på mamma. Han var några år gammal och mamma va så dum så han önskade att han hade en annan mamma. Då tog mamma fram elloskatalogen och satte sig ner med Jens och började bläddra. Till sist sa hon;
-Ja men här har vi en som ser snäll ut. Karin heter hon, ska jag beställa henne till dig? Då blev Jens tyst och började till slut att gråta...
-Nää, jag vill inte ha nån ny mamma.

Det är alltså så man ska lösa såna situationer. Elak mamma.

Hälsning till bebis

Är det på det här viset du ligger och myser där inne så förstår jag väl att du stannar på övertid. Ser ju ganska ok ut. Men nu har jag fått en känsla, hade den visserligen igårkväll också men starkare idag. Inatt börjar det. Antingen inatt eller natten mot söndag...

The bold and the beautiful!

Nu ska jag berätta en sak här. Ni vet evighetsserien Glamour som började sändas nån gång i mitten av 80-talet. Den visas fortfarande och mamma har följt den under alla år. Ungefär lika länge som jag har levt. Och gissa till vilken serie jag lärde mig att läsa översättningen från engelska till svenska? Just det, glamour. Jag va ganska snabb dessutom. Runt 6 år när jag läste och förstod vad glamour handlade om. Jag minns dessutom att det kunde vara lite pinsamt ibland att sitta och kolla med mamma för ibland så kysstes dom ju på tvn. Kanske även lite mer barnförbjudna saker men då hoppas jag mamma sa åt mig att blunda. Även Jens brukade sitta och kolla glamour med oss när han kunde läsa och hänga med.
Nu var det länge sen jag kollade på glamour men mamma har såklart några avsnitt inspelade som vi avverkar nu och trots att det va några år sedan jag kollade så räcker det med en snabb sammanfattning för att man ska hänga med!

Mer glamour åt folket!

Bf+2

Nu är vi inne på övertid. Precis som jag hela tiden vetat att det skulle bli. Inga som helst känningar här inte.

Ligger just nu hemma hos mamma, har varit och fikat ikväll med Louise och Sara. Har även lyckats orka med en promenad till affären. Det händer inte mycket i den här tjejens liv om dagarna. Jag vill ju vara något mer aktiv än såhär. Tänk att vara gravid med småbarn hemma. Hur fixar man det med den här tröttheten och orörligheten? All cred till gravida småbarnsföräldrar!

Tidig kväll!

Har haft en riktig bara vara med mig själv dag. Ganska trist faktiskt men jag går ju ändå bara å väntar å väntar. Micke åkte till järpen mitt på dagen så jag har inte haft nån bil, men imorrn knatar jag ner till mamma och hänger där istället så har jag åtminstone sällskap i mitt väntande.

Bestämde mig för att sova själv hemma inatt, kanske kan det vara tricket för att locka ut bebis... Nu har jag iaf lagat oxfilé till mig själv, såå himla gott, och bäddat ner mig i sängen. Ska kika film, in time!

Sov gott vänner!

Fortfarande ingen bebis

Idag har det trillat in sms med frågor om bebis är på väg ut. Svaret är alltså nej, det verkar inte så. Tyvärr kan ju inte jag bestämma utan det är fröken envis som trivs så bra där inne. Kan även vara så att hon brås på sin mor och har lite svårt att komma i tid. En liten tidsoptimist alltså.

27 December - Mamma

1 Januari - Emma Sjöberg

2 Januari - Jana

3 Januari - Emilie 

4 Januari  - Emma Sparrman (plus natten till 5 men man får ju bara välja en :))
5 Januari - Jennifer, Jessica

6 Januari - Louise, Moster

7 Januari - Mia
8 Januari - Micke

9 Januari - Mackan

10 Januari - Jens, Andréa, Anna-Karin

11 Januari - Maria H

12 Januari - Kattis, Evelina, Annica

14 Januari - Alf

15 Januari - Jag

16 Januari - Anna-Maria

Som ni ser så har Micke gissat att bebis ska komma imorgon. Vet ni vad han gör då? Han åker till Järpen och ska vara där till på lördag! Men jag har fått vara med och godkänna det, jag tror ju inte att bebis kommer än på några dagar så vi fortsätter som vanligt här.

Han ska jobba som assistent till en kille från Linköping som är här med sin familj hela veckan så Micke har tänkt åka skidor med honom om dagarna och få lön för det. Så nu håller vi tummarna för att bebis väljer att inte vara så snabb ut så han hinner lösa allt praktiskt och ta sig in till Östersund när det blir dags. Jag tror inte det ska vara några problem, jag har blivit beordrad att bo hemma hos mamma dom här nätterna. Av mamma. Det var ord och inga visor så imorrn tar jag med mig bbväskan (som fortfarande inte är packad) och vaggar ner till dom.

7 Januari

Om 20 minuter är vi inne på sista dagen för den här frökens hyreskontrakt. Hon blir vräkt imorrn, hoppas hon förstår det.

Såhär jobbar vi numera här hemma. Så fort vi ska ut så får Micke knyta mina skor, har även insett att jag inte kan göra en riktig knut. Jag gör ju två ögglor som jag sedan gör en vanlig knut av medan Micke gör en öggla som han sedan liksom går runt för att få till den andra ögglan. Det kanske förresten är jag som gör rätt och han fel?

Heja Sverige!

Blev precis uppjagad ur sängen av mitt hjärta för nu börjar matchen. Affe är här och kollar med oss och Micke sitter tydligen med en öl. Jaha, här ska det alltså inte bli nån förlossning inatt.

Nä nu ska det hejas här och jag ska vara glad. Har haft något för många gråt och lesshetsminuter tidigare ikväll...

Sista besöket?

Ja kanske att det va det sista besöket idag. Syster, Stella och Madelene var med idag men efter en liten incident i väntrummet som slutade med att Madelene började blöda näsblod så blev det ändå att jag gick in själv till barnmorskan. En ny sådan idag, jättegullig men inte lika säker tyckte jag som min vanliga. När vi skulle lyssna på hjärtljuden så hade Madelene slutat blöda så då kom även dom in och lyssnade och Annica la lite fint fram att det kanske va läge för en hinnsvepning. Att barnmorskan skulle in och reta hinnorna lite för att kanske få igång något. Fungerade inte riktigt för bm ville att jag åtminstone skulle ha gått tiden ut för att hon skulle göra det så OM det blir ett besök nästa vecka så ska jag be om det.

Annars så lunkar tiden fram sakta nu. Ser fram emot att kolla på småkronorna i jvm-final ikväll/natt. Om jag kan hålla mig vaken!

Nyårslöfte

Vi gjorde en ganska smart grej på nyårsafton. Vi filmade våra nyårslöften. Nu är det ju inte säkert att vi kommer fira alla tillsammans nästa år men det känns ändå lite mer som en sporre när löftet finns förevigat.

Mitt löfte var iaf ganska enkelt, och egentligen ett sånt klassiskt töntigt nyårslöfte som att förlora kilon. Men ändå. Efter en graviditet så har man ju onekligen samlat på sig kilon och i mitt fall är det inte bara de nödvändiga kilona utan säkerligen några extra och de ska jag under 2012 jobba på att få bort. Min målvikt ligger på 48-52 kg och dit ska jag nå med träning och bra kost.

Det känns roligt och peppande med ett mål och jag längtar till att få börja på allvar.

Barnmorskan igen

Jag sa ju förra gången då jag va till barnmorskan att jag inte skulle komma den här veckan men det verkar inte bättre än att det blir ett besök där imorrn. Men nästa vecka ska jag inte dit!

Inatt va första natten som jag vaknade av att jag hade ont, som mensvärk ungefär och ner genom benen. Inte så fasligt ont för jag kunde somna om men jag fick ändå ett litet hopp om att det kanske närmar sig.

Idag har jag tvättat upp lite bebiskläder och tänkt ut vad vi ska ta med. Annars har det inte gått i många knop här på stöttingvägen idag. Det gör ont i fingrar och fötter, svällda och eländiga.

Nä det får vara dagens uppdatering, nu ska jag knoppa och hålla tummarna för att det händer nåt inatt!

I periodpausen

Sånt här når man ju inte riktigt att göra själv när man inte ens kan knyta skorna själv. Tur att jag får hjälp, med båda delarna :)

Observera även bekymmersrynkan i pannan, det här är allvarliga saker

Den tredje julklappen

Micke sa på julafton att det väntade en tredje julklapp som jag skulle få senare, idag kom han hem från jobbet med den. Go kille jag har, egenhändigt gjord klapp. Sånt gillar jag, fast han erkände att han tagit hjälp av barnen på skolan för att välja vilken färg hundvalparna skulle ha. Har dock en liten misstanke om att det inte var den här teckningen han menade...

Nu har vi bäddat ner oss i soffan och ska kolla Sverige-Finland i jvm. Älskling har värmt vetekudde till mig och jag har ett glas julmust och turkisk peppar så nu ska jag njuta av den här kvällen så mycket jag bara kan och hålla tummarna för att nåt startar inatt.

Vilotisdag!

Samtidigt som jag får dåligt samvete av att bara ligga hemma och vila så vet jag ju att det är det kroppen behöver, mycket vila nu för det blir mindre av den varan sen. Men åhh, det är så ledsamt. En promenad till affären ska jag iaf orka med, måste ha mjölk.

27 December - Mamma

1 Januari - Emma Sjöberg

2 Januari - Jana
3 Januari - Emilie 

4 Januari  - Emma Sparrman (plus natten till 5 men man får ju bara välja en :))

5 Januari - Jennifer, Jessica

6 Januari - Louise, Moster

7 Januari - Mia

8 Januari - Micke

9 Januari - Mackan

10 Januari - Jens, Andréa, Anna-Karin

11 Januari - Maria H

12 Januari - Kattis, Evelina

14 Januari - Alf
15 Januari - Jag

16 Januari - Anna-Maria

Omtyckt bebis

Kom ut nu så vi får se om du passar i kläderna! Det här är några av de toksöta kläder som bebis fick av Jennifer när hon var hemma nu i jul.

Angående min stickning så har jag fastnat litegrann, jag hann göra resåren när vi va hos svärföräldrarna men nu skulle jag behöva vägledning så fortsättningen får vänta till jag träffar svärmor nästa gång. Men det är lugnt, jag gör storlek 3-6 månader så det borde jag väl hinna.

Winter classic

Kom precis hem till affe och ska kolla på winter classic. Har laddat upp med 3 timmars sömn hos mamma och tagit med en fanta och turkisk peppargodis. Längtar tills jag kan känna mig fri igen och göra saker igen, vill ut och åka skridskor. Är ju helt kass på å åka men det va så roligt de gånger vi åkte förra vintern. Andra saker som jag vill göra är åka skidor, springa, ligga på mage, promenera med bebis, gosa med bebis och kunna stå upp utan att bli yr.

Det tar på krafterna när man gör något på dagen, efter att ha varit på stan idag och letat skötväska så var jag helt slut och däckade efter bara nån timme hos mamma. Bebis är vild i magen som vanligt, jag skulle vilja att hon lugnade ner sig lite och sparade på krafterna tills hon ska ut.

Trögstartad

Återigen, tack för en härlig kväll.

Har haft en himla konstig start på 2012. Sovit mest hela dagen och haft en massa uppstötningar, det har nästan känts som att jag varit bakis. Kroppen kanske är inställd på att det är det tillståndet man ska befinna sig i den 1 januari oavsett aktivitet kvällen innan. Hursom så vaknade jag nu och är pigg såklart, lagom till natten. Jo jag har ju varit vaken i några omgångar även under dagen men det har inte varit några längre stunder. Gjorde ett försök tidigare ikväll att kolla på en film, the ides of march, men den va ett sömnpiller.

Bodyguard ska snart få göra mig sällskap ett tag om inte Micke vaknar och är utvilad han med.

Hej januari

Kolla busen i bakgrunden, min prins och linslus!

Nyårsafton är över för detta år. Vi har precis kommit hem och bäddat ner oss i sängen, var länge sedan det va så skönt att krypa ner och känna lugnet. Har haft en superdupermysig dag och kväll med några av de närmaste, roligaste och bästa vännerna. MYCKET god mat, närmare 5 kg oxfilé bland mycket annat :) finns kvar till ytterligare en nyårsmiddag skulle jag tro, nyårsskål med pommac, ring klocka ring, raketer skötta av hammar, aliasspel, vem vet mest, ja allt som hör nyår till.

Bebis har onekligen bestämt sig för att bli ett januaribarn som mamma, det tackar vi för.