Ur fas

Samtidigt som jag vill fortsätta uppdatera här för mitt eget minnes skull så tar jag mig inte tiden. Att säga att tiden inte finns vore faktiskt att ljuga för det gör den. Men jag ids inte. Förutom nu så vi tar det viktiga.

Dopet gick superbra. Gladskit till unge hela tiden, sov en stund i vagnen under fikat. Dagen efter bilade vi till Danmark. Hade en underbar vecka med familjen, svärisarna, svägerskan och hennes fjås. Sol ett par dagar, shopping, akvarium, tivoli, egen dag med Micke i Köpenhamn då Maja var med farmor och farfar, en hel del kalla, minigolf och skissa & gissa. Själva bilandet gick över förväntan med den lilla.

Sedan vi kom hem har vi även hunnit med en del på hemmaplan. Frösö zoo, stråket och besök hos stormomma i Olden bland annat.

Med det lilla grynet, som verkligen inte alls är speciellt liten längre, har det hänt mycket. Hon sitter själv, även om hon ibland tippar och står på huvudet. Hon har börjat äta gröt på morgonen och mat till middag. Övrig tid får hon flaskan. Hon pussas, med öppen mun och mycket saliv. Hon känner igen folk och de hon inte känner igen kan hon vara lite brydd över en liten stund.

Hon har verkligen rutiner. Gör oftast morgon vid 730, Vaken två timmar på morgonen sedan sova, därefter vaken 2-3 timmar sedan sova. Oftast klämmer hon även in en liten tupplur vid middagstid för att sedan somna för natten vid halv åtta. Äter inget nattetid längre men kan vakna vid 5-6 och nöja sig med nappen.

Nu börjar rastlösheten krypa på mig. Jag behöver ett litet projekt så jag sitter och letar ny lägenhet. Vill närmre stan. Det fungerar ju här ute men då vi snart ska ställa lillan i dagiskö och båda är överens om att vi vill flytta närmre stan så småningom så är det lika bra att få det gjort nu. Hojta till om du vet om någon ledig 3:a på gångavstånd från stan. Söder, frösön, solliden fungerar.

Ja det här får räcka för den här gången. Är mer aktiv på instagram så följ där vettja: alundinskan

Servettklänningar

Jag har det jag gör ikväll. Vika servettklänningar och kolla fotboll.

Har även lite att göra resten av veckan så jag behöver en to-do lista som alla upptagna stora bloggare. Förutom att det inte är så mycket möten och photoshoots utan mer bakning och tvättning.

Ringa om catering och nycklar.
Vika servetter
Handla dopkläder
Baka femtielva kakor
Frisörbesök
Handla födelsedagspresent till Micke
Inköp av fler nappflaskor samt resesäng
Dukning till dopet
Träffa curtis
Packning för två veckor
Storstäda innan avfärd
Järpenbesök på onsdag för att kolla st olavsloppet
Rensa ongens klädlådor
Storstäda min garderob
Tvätta
Baka tårta

Inte längre tandlös tös

Midsommarafton firade Maja med att bland annat trycka ut sin första tand i nederkäken. Nu har hon blivit ännu större. Inte längre en liten bebis utan en liten flicka med stark vilja och mycket charm. En riktig gofia som bjuder på leenden mest hela tiden, är man riktig rolig kan man även få sig en skrattattack!

I torsdags var det dags för vaccin igen, två sprutor och tårar hos både Maja och mig. Men det gick bra till slut. 66 cm och 8,5 kg var 5 månaderskroppen.

Nu har vi lång vecka framför oss med mycket fix. Dels inför dopet på söndag men även inför semestern som vi åker på dagen efter. Mitt i allt ska även Micke fylla år och det är klart vi ska fira honom. Jag måste skriva en lista med saker som ska ordnas dag för dag. Tur att Micke har semester den här veckan så vi är två som donar och fixar!

I väntan på prällen

Dagen har gått i städandets tecken. Måste vara fint här hemma när prällen ska komma på besök, tänk om hon inte tycker det är godkänt och vägrar ta in Maja i församlingen. Har inte fått tummen ur och vårstädat innan så man kan säga att det är det jag ägnat dagen åt. Insåg ganska snabbt att allt det här hinner jag inte göra innan prällen kommer så efter en överläggning med Maja där hon lovade att leka själv och låta mig sköta mitt en stund så fick fokus ligga på de rum som man vistas i. Vi prioriterade alltså bort hennes rum och mitt och mickes sovrum. Skulle prällen vilja se dessa rum (ja, jag vet inte vad hon har för planer) så är det nog kört för vår del. Då blir det inget dop för vi har klädkaos alabama i dessa rum.

Barnet är iaf snart utvilad, matad och bör därför kunna bete sig som en exempelbebis under besöket. Jag har förberett mig på frågan om jag tror på gud. Jag ska svara nej men vi gillar traditioner. Och Maja gillar att öppna paket. Vill du ha en kaka till?
Lika bra att vara ärlig tänker jag.
Beroende på svaret då så tänker jag även flika in att jag bad "Gud som haver" varje kväll när jag skulle sova under min uppväxt. Det borde ge någon form av pluspoäng.

Rocky

Här är han, min nya brorsa Rocky. I vår familj är man syskon med husdjuren. Inget tyll som matte och husse utan vi kör med mamma pappa istället. Det betyder att jag, Jens, Rambo, Zorro och Nisse ska få en ny brorsa. Detta krånglas dock till lite ytterligare av att Rambo ju egentligen är min, eller var åtminstone från början tills mamma och lars-åke stal honom från mig. Så han har både en lillmamma och en stormamma. För att få relationerna ännu mer komplexa så är rockys hundmamma en syster till Zorro. Från en annan kull. Så Zorro är både morbror och brorsa med Rocky.

I vilket fall, välkommen Rocky.

Lördagsmys

Jag, pärlan och sambon har tagit tjuvsemester. Haft fyra lediga dagar, och ytterligare en imorgon. Sen ska han jobba några dagar och sen är det semester på riktigt.

Jag önskar semester kunde betyda sova länge på morgonen. Fast egentligen gör det mig inget att vakna okristligt tidigt när det är på grund av pärlan. Det tar sin tid att lära henne att njuta av sovmorgon men den dagen kommer den med. Kan inte bli annat än morgontrött om man ser till hennes gener.

Sista dagarna då? Av det jag minns har vi sysselsatt oss med att kolla på en ny serie, nej två nya serier förresten. Game of thrones och touch. Båda bra, tummen upp. Vi har spelat fotboll, jo jag ska nämligen nöta bänk i ett korpenlag. Tränat, fortfarande inget märkvärdig resultat. Kalorier in kalorier ut, det måste göras nåt åt intaget. Kollat fotboll, Sverige-England. Letade efter Kattis och Mattias i publiken men såg istället Sverige åka ur EM. Jaja, det kommer fler sportevenemang så man får en anledning att dricka öl.

Idag hade jag tänkt starta dagen med sovmorgon så jag lämpade över pärlan till sin far efter morgonmaten och njöt av bre ut mig över hela sängen. Då ringer mamma och undrar om jag inte ska följa med på pump. Ehh nä, jag har sovmorgon och har sträckt ena skinkan när jag försökte spela fotboll. La på och fick ångest. Tänkte på vad Maria sa när vi sprang runt berget häromkvällen, för varje steg du tar så är du närmare målet. Typ nåt sånt. Så jag klädde på mig och följde med, bättre start på en lördag. Pigg och färdigtränad åkte sedan lilla familjen till badhuset så pärlan fick göra nåt kul idag och inte bara trampa runt i gåstolen. Bad är alltid en hit.

Men det var veckans dagboksinlägg, nu blir det sängen för imorgon ska vi på jamtli.

Soldansar

Nu dansar vi för att få sol resten av veckan. Fredagen ser ju i alla fall lovande ut och jag har idag inhandlat en superpryl till Maja. Nu kan vi tryggt sitta ute på gräsmattan utan att oroa oss över att hennes känsliga hy ska ta skada. Vi tar väl med det här lilla tältet och åker på utflykt någon dag.

Utlfykt ska vi förresten på imorgon också. Förmodligen till Jamtli.

Rättelser

Av inlägget igår. Det är ju inte en moster Maja ska få utan en morbror. Som om det inte räckte med de fyra hon har.

Hon har även en ny kunskap, rulla från mage till rygg. Fast hon har ju egentligen kunnat det ända sedan hon föddes men hon bestämde sig först idag för att hon ville visa det. Samma sak med att gå, prata med mera. Hon har bara inte haft så stor lust än att visa oss allt hon kan. Än.

Snippsnapp

Ja istället för att sätta lösenord så la jag tydligen skrivandet på hyllan. Men för min egen skull, när jag ska skriva ikapp i Majas första bok, så kan hon nu vid 4,5 månad ungefär samma saker som hon kunde när hon föddes. Kan inte krypa, rulla runt, gå, prata, bli mätt av vanlig mat och så vidare. Kan skrika, sova, se söt ut och bajsa.

Appropå det sistnämnda så gjordes det precis när vi svängde in med bilen här hemma i eftermiddag. Å det rejälaste, fick sanera hela flickebarnet plus mig själv i badkaret.

Annars fördelar hon de övriga kunskaperna ganska fint. Lite skrik, mycket sömn, mycket söthet. Bara bajsandet som behöver regleras så hon är satt på regelbunden flaskmatning. En gång per dag blir det ersättning istället för tutte. Hon är lika glad för vilket som och jag är gladare som inte behöver oroa mig för hur jag ska få i henne mat där vi är just då. Nu trappar vi ner det här med amning. Smidigt på hemmaplan, bökigt i övrigt. För oss.

En sista sak att notera. Om ganska exakt 2 veckor får Maja en ny liten moster och om några månader en liten kusinfis.

Oro och rädsla

Alltså herregud. Från alla håll och kanter så känns det som folk går bort och jag kan inte sluta gråta. Såg precis sista 10 minuterna av Sofias änglar där en familj hade mist sin dotter. Det ska inte vara så. Tidigare idag såg jag filmen som jag länkade till tidigare och för någon dag sedan berättade mamma om ett barn i Majas ålder som fick alldeles för kort tid på jorden. För att inte tala om alla dessa olyckor som varit här i länet tidigare i år där unga människor gått bort. Jag kan för allt i min värld inte föreställa mig ett liv utan Maja.

Jag vet inte om det har varit ovanligt mycket på slutet eller om jag bara blivit känsligare och mer rädd sedan jag berikades med en fantastisk liten dotter. Men jag har tänkt på det flera gånger idag, får en stor klump i magen och skulle helst vilja hålla om min lilla tjej dygnet runt i resten av hennes liv. Skydda henne mot alla faror och isolera oss mot omvärlden. Jag förstår ju att det inte är något liv och verkligen inte genomförbart.

En annan del av denna oro är för mig själv. Ibland får jag sådana starka känslor att det kommer hända något med mig. Det kan vara allt möjligt men det som är gemensamt för alla dessa tankar och känslor är att, hjälp jag vågar knappt skriva för jag verkar väl sinnessjuk, men att jag inte kommer få vara med så länge som jag önskar. Jag tvingas lämna mina älskade hjärtan på olika sätt. Sjukdomar, olyckor. Det är ungefär som att när jag ser på tv att en kvinna blir kidnappad och mördad så får jag för mig att det där kommer ju hända mig. Eller om någon dör i en bilolycka så tänker jag att det händer så ofta och nästa gång är det mig dom ska försöka klippa ut en bil.

PEPPAR PEPPAR

Såhär ska man inte tänka jag vet det men jag var bara tvungen att få ur mig det. Huur ska jag kunna våga lämna min lilla tös ensam på förskola där jag inte ens kan hålla ett halvt öga på henne när det jag allra helst vill är att ha henne skrattande stående i mitt knä? Hennes små fingrar som pillar i mitt ansikte.

Blir man mindre rädd med tiden? Mindre orolig för att det värsta av allt ska hända?

Har tänkt en del på pappa sista dagarna och jag har upplevt att det som inte får hända händer. Att livet förändras på en sekund och aldrig blir sig likt. Att man står totalt maktlös och inte på något sätt kan göra något medan allt man önskar är att spola tillbaka tiden. Göra något annorlunda, något som kanske kan göra skillnad.

Det jag menar är väl; är denna rädsla normal med första barnet?